top of page
  • abrigorainhasilvia

Med tjugofem år i Backspegeln – Lúcia berättar,


Jag befinner mig i min hemstad Pirapóra, en gång en viktig hamnstad vid San Fransiscofloden, idag en bortglömd håla med usla vägförbindelser. För något år sedan fick jag veta att just här i min hemstad bodde en av de första kvinnor som jag lärde känna på Abrigo – för 25 år sedan!

Ett kvartssekel har gått, men jag känner genast igen henne där hon står i dörren till sitt rejäla hus kolonialstil och med fönsterluckor. Efter utväxlat de vanliga hälsningsfraserna säger jag, berätta Lúcia, berätta om dig själv. Min mamma hade flytt livet som lantarbetare och försörjde oss barn som tvätterska här i staden. Hon kunde läsa, min inte skriva. Jag gick några år i skolan, men fullföljde aldrig folkskolan. Jag var tvungen att börja hjälpa till med försörjningen, hade ett stånd där jag sålde apelsiner och kakor. Livet rullade på utan några perspektiv. Och så träffade jag en man och blev gravid och tänkte: Det blir nog bra, med en man som var militär och ett barn. Men hans familj tyckte inte om mig och visade det öppet. Det tycke att han kunde hittat någon som var mycket bättre än jag. Han försvarade mig inte så som jag hade förväntat mig, och jag gjorde slut. Mamma, som är troende katolik kunde inte acceptera att jag var gravid och tog avstånd från mig. Jag var förtvivlad.

Så en dag hörde jag några kvinnor tala om att Dona Brigida som hade en son som tjänstgjort i flottan, men som nu studerade för att bli advokat och jobbade på ett hem för ensamma mammor. Och jag sa högt: Dit vill jag åka! Att få vara i fred, att få samtala med andra kvinnor i samma situation Jag sökte upp Dona Brigida, som gav mig kontakten med dig. Mindre än en vecka senare var jag på väg. Det var första gången jag var utanför min hemstad.

Jag kom fram till Abrigo och blev väl mottagen, men redan andra dagen upptäckte gynekologen på Abrigo att jag behövde akut vård. På lasarettet klassades min graviditet som av hög risk. Jag lades in på intensivvård med syrgas. Men jag var inte ensam, varje dag kom någon anställd eller boende för att besöka mig.

Abrigo räddade mitt liv, och förändrade min framtid. Där och då fick hjälp att förstå, att jag med hjälp av studier skulle kunna bryta mig ur den onda cirkeln med hjälp av studier.

Ett kvarts sekel har gått - vem är den Lúcia som vi möter idag? Jag är 49 årig socionom och tvåbarnsmamma som sedan 12 år är anställd av kommunen. Jag arbetar med hälsovård, eftervård av stomiopererade.

I början var mina studier en kamp, vi bor ju så avlägset. Men närmsta högskola, 200 km härifrån, hade börjat med kurser där närvaro alternerade med digital undervisning. Nu är det ju snart 20 år sedan, och jag hade absolut ingen kunskap om datorer så kampen fick börja där. Jag visste inte vad ett key-board var. Det var här började min kamp. Men om du bara visste hur mycket hjälp jag fick av stans alla tonårspojkar! De nästan slogs om att hjälpa mig. Och så skall jag, i rättvisans namn säga, att min sons pappa ställde upp med underhåll för pojken, och med hjälp till mina studiekostnader. Med tiden fick jag min examen som leg. socionom, och bara något år sedan blev jag, bland många sökande, uttagen för jobbet som en av kommunens socionomer.

Vilka råd skulle du ge till en lågutbildad, hemlös småbarnsmamma? Sök hjälp att sätta upp ett mål. Och våga. Man kommer ingenstans utan studier. Och då menar jag inte bara arbete utan också vår utveckling som kvinnor. Att studera är slitsamt, du kommer att vara på gränsen att ge upp. Men när man väl en gång nått ett mål, så vill man fortsätta. Jag fortsätter att studera, just nu hälsovård.

När vi vågar ge oss in i studier, så formar vårt mod våra barns liv. När min dotter idag studerar medicin i Buenos Aires, så är det en följd av att jag valde att studera, och de ser resultaten. Jag har fast lön, jag har byggt mitt eget hus, jag har bil och jag kan hjälpa mina barn med deras studier.

Jag var den första i min familj som fick en högre utbildning. Ja, den första som ens kunde läsa och skriva. Mina ledde till att mina båda yngre bröder började intressera sig för studier och idag har högskoleexamen.


Nedskrivet av Washington som rördes och berördes av Lúcias berättelse. Abrigo gör skillnad!


Abrigo Rainha Sílvia Plusgiro 90 40 45 – 2 | Bankgiro 904 – 0452 | Swish 123 904 04 52 info@abrigo.se | www.abrigo.se | facebook.com/AbrigoRainhaSilvia






13 visningar0 kommentarer

Comments


bottom of page